Spanska tapas

Tapas, den spanska “plockmaten”, är en delikatess.

Det finns en mängd olika recept från olika regioner. Själv är jag väldigt förtjust i olika grönsaksrätter som är enkla att göra, det märks säkert på urvalet.

Varför inte göra som spanjorerna – “Vamos a picar algo” – låt oss plocka lite!

Rätterna placeras, en eller ett par i taget, i mitten på bordet. Gästerna förses med en gaffel och en bit bröd, man plockar direkt med sin gaffel från tapastallrikarna i mitten och bryter sitt bröd och doppar det i spadet från rätterna, vilka ofta har en underbar smak av olivolja och vitlök.

Mina recept är oftast baserade för 4 personer, mängden beror givetvis på hur många tapas man tillagar. Ofta är känslan samma som vid ett smörgåsbord, magen blir snabbare mätt än ögat. Servera gärna spanskt rödvin, en sval öl eller iskall, torr sherry till.

“¡Que aproveche!” Smaklig måltid!

Fotot ovan: Ett fat med den spanska lufttorkade skinkan – “jamón”
och “Queso Manchego”, en ost från Castilla la Mancha, gjord på get-
och komjölk. En läckerhet som man gärna ser på tapasbordet!

“La tapa” so as to be considered, has to be eaten between main meals as food that allows the body to hold until lunch or dinnertime.” Hämtat från “World of tapas“.

Visst stämmer detta, spanjorerna är inte kända för att äta någon rejäl frukost t ex, ofta slinker dom in på baren vid 11-tiden för att få i sig en liten tapa eller två för att klara sig fram till huvudmålet – lunchen.

Men först lite historia:
Följande historiebeskrivning är en sammanfattning från en utmärkt sajt: World of tapas (på engelska och spanska). Besök den gärna!

Vissa menar att tapas kom till när den spanske kungen Alfonzo X, den vise, (1221-1284) insjuknade. Han var tvungen att äta små rätter och dricka lite vin mellan måltiderna. När kungen tillfrisknade beordrade han följdaktligen att alla värdshus i Kastilien inte fick servera vin om inte det serverades små “munsbitar” till.

En annat teori är att tapas uppstod pga böndernas och arbetarnas behov att få sig lite till livs för att dom skulle orka arbeta fram till huvudmåltiden, lunchen. Denna bestod av mycket fett, vilket ledde till att kroppen fick arbeta hårt för att smälta maten. Ett par timmars “Siesta” blev nödvändigt för matsmältningen. Till dessa “tapasmellanmål” behövdes vin, för alkoholen stärkte arbetarnas kraft och entusiasm, och på vintern värmdes kroppen upp för att klara av de kalla dagarna på fälten. I södra Spanien drack man på sommaren Gazpacho, den kalla grönsakssoppan, istället för vin.

Mellanmålen kallades “alifara” i norra Spanien, Aragón och Navarra och efter en tid tillkom namnet “poteo” i Baskien, för att vinet skulle drickas i “potes”, muggar.

När värdshusen runt om i Spanien började servera tapas, täcktes muggen eller glaset över med antingen en skiva lufttorkad skinka, “jamón”, eller en ostskiva. Anledningen var att undvika att insekter och annan “ohyra” inte skulle trilla ner i vinetoch att gästerna skulle äta någonting till alkoholhaltiga drycker, så som Alfonzo den vise hade beordrat. Detta var urspungshistorien till “la tapa”, ordet är djupt rotat i spansk tradition – en matbit som täcker vinglaset. (Verbet tapar betyder att täcka över, verbet picar att plocka.)

Senast uppdaterad: 2001-07-05

• Tweet
• Pin It

 Skriv ut
Sätt betyg på inlägget: