ETA:s terroristverksamhet verkar inte ha minskat sedan jag kom till Spanien vid årsskiftet 1993-1994. Vid regimskiftet förra året när Partido Popular (PP) vann valet utlovade den nya regeringen hårda tag mot terrorismen och det första ETA svarade med var ett mordförsök på PP:s partiledare José María Aznar. Terrordåden fortsätter. Förra veckan (97-04-12) sprängdes två av ETA:s madrid-celler, och en hel arsenal av vapen hittades. Cellerna visade sig ha förgreningar med Tyskland och vad man erfar vara Bader Meinhof. Vid en presskonferens uttalade sig företrädare för regeringen att förgreningen med Bader Meinhof har att göra med att ETA har svårare att rekrytera medlemmar. Det fortsatta våldet stämmer väl med Shabad & Llera Ramos resonemang att ETA blivit reducerad till den mest våldsamma kärnan som fört och främst ser till organisationens överlevnad.

Från att tidigare ha riktat attacker främst mot polis och militär övergår nu terrorn mer och mer mot allmänheten. Förra sommaren genomfördes en rad bombdåd mot semesterorter i syfte att skada Spaniens rykte. En ny form av terrorism har börjat sprida sig i Baskien. Grupo Y, vilka närmast kan liknas vid legister, ser som sin uppgift att sprida allmän terror i Baskien genom gatuvåld, speciellt när någon åtgärd riktas mot ETA.

Enligt Gustafsson (1995) har en spricka uppstått inom ETA under senare år. Äldre medlemmar som sitter fängslade har tagit avstånd från terrorn, de vill inte se Baskiens frihet uppnådd genom lemlästning av oskyldiga kvinnor och barn. Förutsättningarna för väpnat motstånd har ändrats p g a demokratin. De flesta basker är emot ETA:s terror och även det politiska nationalistpartiet Herri Batasuna förlorar röster vid varje val.

Puig i Scotoni (1986) menar också att ETA:s stöd hos den baskiska allmänheten har minskat avsevärt och var under 1986 praktiskt taget begränsat till de 157 163 väljare (15% av väljarkåren) som röstade på Herri Batasuna. (Partiet har under de senaste åren pendlat mellan 10-15%). Anledningen är i första hand att befolkningen är rädd att förlora det självstyre man har men även att man är trött på våldet och att ETA under de senaste åren utfört aktioner och brukat metoder som varit direkt anstötliga. Han säger vidare att ETA har förlorat operativ kapacitet sedan de gick miste om fristaden i franska Baskien, men är ändå inte slaget. I Euskadi är steget fortfarande mycket långt mellan att “inte stödja” ETA och att “aktivt hjälpa” polisen mot ETA. Den vanliga attityden är att man ställer sig “neutral” i kampen mellan polisen och ETA. Så länge denna attityd består och ETA fortsätter att ha det aktiva stödet från tiotusentals sympatisörer, kommer det finnas förutsättningar för organisationen att fortsätta “kriget” mot den spanska staten.

På lång sikt kommer kanske ETA lyckas med sin massmobilisering, men denna gång så att folkopinionen helt vänds emot dem, allt i takt med att de riktar sina attacker mot “civila mål” och att demokratin får ytterligare fotfäste. Förhoppningsvis kan konflikten glömmas bort och den territoriella frågan inte upplevas att vara av vikt för baskerna längre.